Sara Leffler

Kategori: Get to know

Jag hade ingen självkänsla

Något jag är tacksam för idag är hur mycket min självkänsla har växt. När jag var yngre hade jag en hel del problem med acne. Jag kunde inte ens gå ut för att slänga soporna utan att behöva sminka mig fullt ut. Jag trodde att varenda kotte stirrade på mig och tänkte på min hud. Det var säkert inte någon alls som skulle göra det... När jag var 20 år åt jag Roaccutan i 9 månader. Hemska månader ... men efteråt hade jag inte en finne kvar. Eller ja, det kanske dök upp någon då och då om det var den tiden i månaden. Efter det här har jag ju gått igenom två graviditeter och enormt mycket stress. Det sätter också sina spår på huden. Nu träffar jag en hudterapeut och gör behandlingar var 3:e vecka samt tar hand om min hud hemma. Jag har fortfarande inte världens finaste hud men den är väldigt mycket bättre. Även om den inte är helt felfri så har jag inga problem att nu gå osminkad. 

Det är underbart hur mycket man växer som person med åren. Jag hade så himla dåligt självförtroende för bara några år sedan. Jag brydde mig alldeles för mycket om vad folk tyckte och tänkte. Och till vilket pris då egentligen? Det viktigaste är att man är en ärlig, lojal och trevlig person som behandlar sina medmänniskor väl. Något annat spelar ingen roll alls. Nu tycker jag att allt som har med utseendet är KUL och jag älskar att göra fransar, naglar, behandlingar osv. Men det har inte med osäkerhet att göra utan att jag unnar mig och gör något jag tycker är roligt och trivs med. Älskar allt som har med skönhet att göra och skulle säkert kunna tänka mig att göra något större ingrepp i framtiden (om jag vågar haha). Men jag skulle inte må dåligt och gömma mig om jag inte gjorde det. Jag duger som jag är, och det vet jag. Det bästa med att bli äldre är att jag har blivit mer säker och väldigt mycket starkare (det senare till störst del tack vare Hailey). Insidan är det som verkligen betyder något, kom ihåg det <3

 

Drömmar inför framtiden

Boende - Min största dröm vad gäller boende är att bo i hus, med en fin altan och mysig trädgård. Vill kunna sitta på altanen under somrarna med en kopp kaffe, äta frukost och se på när barnen leker. Kunna renovera insidan precis som man vill och inreda!! Älskar inredning haha, men just nu köper jag knappt några inredningsgrejer då vi bor i en tvåa som de ska göra stambyte på och vi vill helst flytta så snart som möjligt till större, så att vi alla fyra kan få plats. Så just nu känns allt väldigt tillfälligt. Men som sagt, HUS är drömmen, helst med 5 rum eller fler så att alla får varsitt rum och vi kan ha gäster som har möjligheten att sova över.

Att lillan ska vara frisk - Ja, det är nog en självklarhet, den största drömmen och önskan jag har är att mina barn ska vara friska och må bra. Hälsan är något många tar för givet. Innan jag blev sjuk när jag väntade Nicolas så var det något även jag tog för givet till och från. Men efter det så tänker jag helt annorlunda och speciellt nu när det har varit tufft under våren med familjemedlemmar som har blivit sjuka samt eftersom jag väntar ett litet hjärtebarn. 

Barn - Vi sa från början att vi önskar oss tre barn, och det stämmer fortfarande men efter lillan vill vi vänta tills vi bor bättre och båda är utbildade, vi vill helt enkelt att både Nicolas och lillan ska vara lite äldre, vi vill ha en tillräckligt stor lägenhet (eller hus) och vi vill ha den säkerheten med jobb så att vi bara kan njuta. Hampus är ju klar med sin utbildning nästa vår, det känns väldigt skönt!

Utbildning/jobb - Jag har äntligen insett vad jag vill jobba med. Jag vill utbilda mig till sjuksköterska, det är ett yrke jag verkligen finner intressant. Det är så roligt för flera läkare och sköterskor som jag har träffat har frågat mig om jag jobbar inom vården pga. frågor jag ställer när jag har varit på vc, gjort ultraljud och dyl. Jag tycker att människokroppen är intressant och att det är så fantastiskt över hur mycket man kan göra för att bota, lindra och fixa för att någon ska må bra. Så ja, när lillan blir äldre kommer jag nog inte gå tillbaka och jobba utan jag kommer att försöka komma in på sjuksköterskeutbildningen. Det är planen just nu i alla fall.

 

Tre snabba

Godmorgon fina ni, eftersom vi kommer att ha fullt upp hela dagen så vet jag inte om och när jag kommer att uppdatera idag. Så länge kör vi på tre snabba där ni som är nya här kan lära känna mig lite bättre. Hoppas att ni får en fantastisk dag och håll tummarna för oss nu när vi är på hjärtultraljudet <3

En åsikt - Något jag tycker borde bli olagligt är att röka på offentliga platser. Jag hatar cigarettrök och jag lyckas alltid hamna bakom någon som röker längst en gata där det inte finns någon möjlighet för mig att byta sida. Jag blir liksom "fast" bakom rökaren då jag inte kan gå lika snabbt och ta mig förbi så det enda alternativet jag har är i så fall att stanna och vänta tills personen i fråga är så långt fram att jag inte behöver andas in röken. Men känns lite drygt att behöva göra det 3 gånger varje gång man går till jobbet eller ska gå hem. Jag har själv varit rökare men slutade för 8 år sedan. Det var absolut inget jag tänkte på då, att det är jobbigt för andra eftersom man "bara går förbi snabbt". Men cigarettrök sträcker sig långt och det är speciellt irriterande nu när man är gravid.

Om mig - Jag har fortfarande inte fullständiga gymnasiebetyg då jag var väldigt skoltrött i gymnasiet, trivdes inte speciellt bra och helt enkelt prioriterade annat. Jag hade tänkt att plugga upp betygen efter något år men fick jobb direkt och har alltid haft jobb sedan dess. Det är nu 7 år sedan. Jag har pluggat upp en del betyg längst vägen medan jag har jobbat nu de senaste åren och har fått A i nästan alla ämnen. Nu tycker jag att det är mycket roligare att lära mig. Jag inte alls mycket kvar nu och ska plugga det sista så fort lillan blir lite äldre, för nu vet jag äntligen vad jag vill bli!

En favoritplats - En av de bästa platserna på jorden för mig är Österrike. Min moster (som förresten fyller år idag, STORT grattis! <3), morbror och kusin bor i Wien och jag har växt upp med att fira jularna där och åka dit på sommaren. Det finns inget mysigare och jag känner ett sådant lugn och en trygghet när jag är där, det har jag alltid gjort. Det är även fantastiskt vackert där och vi har åkt runt en del. Jag och sambon skulle egentligen åkt dit nu om några dagar och gått på min kusins bröllop men tyvärr vågar vi inte det pga. risken jag har för havandeskapsförgiftning men också eftersom dottern har hjärtfel, ifall jag skulle bli dålig eller föda för tidigt. Så himla tråkigt att vi missar det. Men förhoppningsvis kan vi åka dit hela familjen lite längre fram. Sist vi var där var nu i julas, vilket var Nicolas första resa!

 

Ovan är en bild från en supermysig restaurang där vi firade min 24 års dag i efterskott. Så himla fin utsikt! Nedan är när vi var och vandrade i bergen och bilderna är tagna 1800 meter över sjön där vi bodde. 

Dagens fundering

Dagens fundering: Jag har blivit så himla känslig sedan jag blev mamma. Dock har jag alltid varit en känslomänniska och har nära till både skratt och gråt. När jag blir riktigt arg eller besviken börjar jag alltid att gråta även om jag inte är ledsen. Ser så sjukt fånigt ut och blir irriterad på mig själv varje gång, men kan verkligen inte hjälpa det haha! I vilket fall som helst, nu har jag börjat tänka så himla mycket på döden. Har börjat få åldersnoja och tycker att jag börjar bli "gammal". Ungdomen är liksom över? Alla tycker att jag är så himla patetisk som tänker så men jag vill verkligen inte bli äldre. Tiden går så fort och det jag tycker är jobbigast är att alla nära och kära blir äldre. Vill ha alla vid liv föralltid (vem vill inte det?). Det tar så mycket kraft och energi att känna så här. Hoppas att jag bara kan acceptera att det är så livet är helt enkelt och att jag kan finna ro i det. Har även blivit så himla rädd för att bli allvarligt sjuk eller för att sambon ska krocka med bilen när han är ute och kör osv. Usch! Man kan ju inte leva livet i rädsla. Hoppas att dessa tankar försvinner snart och att det bara är "nybliven mamma" tankar.

Jag och min skatt igår på marknaden

Veckans upp och ner

Veckans upp:

- IKEA-trippen vi gjorde i tisdags. Köpte nya påslakan, glasburkar till skafferiet m.m. Vi behövde lite nytt och fräscht så det var behövligt! Dock glömde vi att köpa en barnstol som vi ska ha hos min mamma (är där ganska ofta). Vi har en från Stokke här hemma men den är lite otymplig att ta med tyvärr. Får köpa en nästa gång!

- Nicolas utveckling! Även om han är gnällig så väger de bra stunderna upp det. Han ska nu mer äta själv! Det slutar nästan alltid med att han får ta ett bad efteråt haha. Sedan har han som sagt börjat åla sig omkring på golvet och kan verkligen ta sig framåt. Nu har han också börjat ställa sig på alla fyra från sittandes och "gungar" framåt i ett försök att krypa. Han är så duktig så :).

- Bloggen. Ja, jag måste även hylla min blogg den här veckan. Eller ja, att få skriva igen. Jag tycker verkligen att det är kul men orken och tiden fanns inte riktigt där innan. Men nu när Nicolas lägger sig mellan 19-20 på kvällarna och Hampus är hemma flera dagar i veckan så är det toppen!

 

Veckans ner:

- Mitt magont. Förstår inte vad det är. Alla prover visar bra och det försvann till och med ett tag men nu har det kommit tillbaka igen. Dock har vi inte ätit så bra fram till nu i veckan (förutom periodvis) så det kanske är något jag är känslig mot? Får se hur det känns de närmsta dagarna, annars blir det en tripp till läkaren igen.

- Nicolas har varit väldigt gnällig den här veckan. Han utvecklas mer och mer hela tiden så jag tror att han blir lite kinkig nu när det är mycket intryck och bearbetning av allt han lär sig hela tiden. Han är som sagt så himla mammig också och behöver närhet hela tiden. (Igår fick jag sitta och hålla om honom medan han lekte, fick absolut inte sitta en bit bort). Bebisar från ca 6-9 månader går igenom en separationsfas och "vill inte bli lämnade". Han förstår liksom inte att jag kommer tillbaka om jag går in i ett annat rum. För honom så försvann jag bara och kanske aldrig kommer tillbaka. Får hoppas att det blir bättre snart och att han förstår att jag aldrig skulle lämna honom <3

- Sömnen... Om jag skulle pratat med mig själv för några månader sedan så är det här inget att klaga över men det är ändå jobbigt att ha en gnällig/snuttig bebis som vaknar 4-6 gånger per natt och vill upp klockan 6. Sambon fick faktiskt lägga sig på soffan i natt igen så att jag skulle få sova bättre. Tyvärr funkade det inte ändå.

Så här kan det se ut när man äter själv. Eller värre... Men kul är det!

 

 

Nicolas då till nu

Eftersom ni inte har följt med mig under mina första månader som mamma så tänkte jag ge er en snabbgenomgång av de 7 första månaderna (i väldigt stora drag) på vad som har hänt. Längre fram kommer ni att få lära känna både mig och Nicolas betydligt bättre såklart! Har ni frågor så är det bara att kommentera. Svarar på allt! 

Månad 1: Sedan Nicolas föddes har han alltid varit stark i nacken. Vi fick även se det första leendet (ej medvetet såklart) efter ca 3 dagar. Vi var inskrivna på sjukhuset i 6 dagar pga igångsättning och havandeskapsförgiftning och jag tror att de flesta på BB fick höra hans ljuva stämma i korridorerna då han var en skrikig bebis från första stund. 

Månad 2: Skriken fortsätter. Vi provade ALLT. Från 17.00 varje kväll fram till mellan 23-01 skrek han konstant. Kommer helt ärligt inte ihåg mycket från den här tiden (trött mamma) förutom att vi fick medvetna leenden och han började gråta riktiga tårar samt "sa" sitt första "ord" vilket var Hadadl.

Månad 3: Nu var han stadig i nacken och även om han kunde få skrikutbrott då och då så var det inte alls som koliken. Dock har han varit en riktig "magbebis" sedan han föddes så när han skrek var det för att han hade ont. Nu började han även bli mer medveten och tyckte att leksaker började bli lite småkul.

Månad 4: Glömmer det aldrig, hans första skratt <3. Många i gravidgrupperna jag är med i på facebook hade skrattande bebisar redan vid 2 månader. Längtade såå efter att få höra Nicolas skratta och äntligen kom det. Han kom även in i 4 månaders fasen och jag fick vakna och natta om honom mellan 10-20 ggr per natt i 6 VECKOR. Intresset för leksakerna ökade... 

Månad 5: Nu började leksakerna bli roliga på riktigt! Ville alltid sitta men ramlade omkull. Stå skulle han också göra (medan man håller i händerna) Det var även nu han vände sig från mage till rygg! Innan var det bara från rygg till mage som gällde

Månad 6: Nu kunde han sitta och leka själv men med kuddar runt omkring ifall han skulle falla åt något håll (vilket han gjorde då och då). Han blev även väldigt mammig. Så fort jag lämnade rummet började han gråta och det gick INTE att vara hos pappa. Pruttljud med munnen var mycket populärt här.

Månad 7: Fortfarande lika mammig. Ibland är det bara min famn som gäller och det är bara jag som kan natta honom. Dock går det bra att inte jag är där i några timmar med mormor, farmor och plastfarmor. Han verkar vara en riktig kvinnotjusare haha. Nu har han även börjat åla på golvet och kan ta sig fram om det är något som han vill åt. Man måste ge honom en "morot". Han tycker även att sina egna ben är underhållande då han sprattlar med dom fram och tillbaka medan han tittar på dom och ler. Han ska även äta själv och tar skeden ifrån mig när jag matar honom och ska stoppa in den själv. Gullungen! Nu har han äntligen börjat "prata" mer också. Innan har han varit en väldigt tyst bebis (förutom skratt och skrik) men nu babblar han på för fullt. Låter som om han säger "hej" väldigt ofta. Speciellt när vi säger det till honom. Tror att han försöker härma det vi säger eller så är det bara en slump ;)

 

Här på första bilden var han 10 dagar gammal, andra 4 månader och tredje var strax innan påsk, nästan 7 månader. Mitt lilla hjärta.

 

 

Känslolistan Q/A

God morgon!

Tycker att vi börjar dagen med en liten känslolista, så att ni får lära känna mig lite mer helt enkelt!
Hoppas att ni har en fin morgon <3

 

Vad gör dig riktigt glad?

Att umgås med familjen. Att resa, speciellt till Österrike där min moster och morbror bor, blir alltid så utvilad där och mår så bra! Det är som ett landställe för mig. USA ligger mig också väldigt varmt om hjärtat då jag åkte dit varje år när jag var yngre. Blir även glad av min sambo såklart, speciellt när han anstränger sig lite extra och visar att han tänker på mig. Då blir jag extra glad! Att träffa mina vänner och bara ha en sån dag där man skrattar åt allt, njuter av livet och bara mår så bra! Sist men inte minst bebis i magen, även om vi inte har träffats än så gör hans sparkar mig otroligt glad och att få se honom, även om det är i svartvitt via en skärm <3

Vad gör dig ledsen och arg?

Vad gör mig inte ledsen? Haha! Nej men jag är en känslomänniska och om jag känner att någon behandlar mig orättvist eller mina nära så blir jag ledsen och arg. När jag blir besviken, när jag inte känner att jag får tillräckligt med uppskattning eller kärlek, när jag känner mig ensam, (nu säger jag inte att det är så här utan vad som kan göra mig ledsen och arg) när jag ser och tänker på orättvisor i världen, blir ledsen över hur människor behandlas och över hur många som är hemlösa, inte har råd med mat och dylikt... Förresten, när jag blir arg så börjar jag gråta fast jag inte är ledsen... Det är inte så kul när man bråkar med någon...haha!

Hur hanterar du sorg?

Jag gråter, som sagt, har väldigt nära till gråt. Där emot hatar jag att prata om saker. Vill få frågan om varför jag är ledsen för att veta att någon bryr sig haha men sedan vill jag inte prata om det och bli lämnad ifred... Sedan när jag är redo att prata om det några timmar senare eller dagen efter så vill jag att den andra personen ska ta upp det och få mig att börja prata... Jag är komplicerad, jag vet.

Vad har skadat dig mest i livet?

Det finns ingen stor specifik sak, sedan finns det självklart saker som har skadat mig... men även om jag är öppen i bloggen så tänker jag inte gå in på vad.

Vad i livet har gett dig mest glädje?

Kan jag få svara på det här i oktober? Haha! Nej men än så länge så kan jag säga att relationen till min mamma har givit mig väldigt mycket glädje. Vi står varandra otroligt nära och hon är en fantastisk människa och mamma. Jag hoppas att jag tar efter henne nu när jag får egna barn. Sedan är Hampus och livet med honom och vår lilla som kommer i oktober det som får mig att le och får mig att njuta i nuet och längta efter en underbar framtid.

Vilka känslor tänker du på när jag säger musik?

Lycka och sorg. Jag lyssnar nästan bara på musik som kopplar mig till olika minnen.

Känslig eller känslosam?

Vad är skillnaden? Allt som har med känslor att göra skriker mitt namn haha!

Hur ofta gråter du?

någon/Några gånger i veckan? I alla fall nu när jag är gravid. Men oftast i smyg, jag hatar när någon ser mig gråta.

Visar du mer än vad du känner, eller känner du mer än vad du visar? 

Jag känner definitivt mer än vad jag visar. Hampus vet att jag är väldigt känslig av mig men om han bara visste vad som föregår i mitt huvud och vad jag känner hela tiden skulle han nog inte veta hur han skulle hantera det haha! Nej men som sagt, jag håller det mesta inom mig tills bägaren rinner över och jag blir sur över att H tex. inte har diskat och sedan är jag sur för det en hel kväll fast det finns 100 anledningar bakom.

Blir du lätt irriterad?

Beror på, ibland!

Vem är jag? Var graviditeten planerad?

Hej igen!

Ni som kikar er in här kanske vill ha en liten uppfattning om vem jag är. Sara heter jag och bor i Göteborg med min sambo Hampus. Jag har ett heltidsjobb och är fastanställd som personlig assistent. (Tyvärr sjukskriven på 50% p.g.a. foglossning) Som person är jag väldigt positiv, glad och omtänksam och vill alltid allas bästa. Jag älskar att resa och har haft turen att få göra det genom hela min uppväxt. Jag har nästan ingen familj i Sverige förutom min mamma och min morfar. Pappa är Engelsman och bor i England. Så där har jag självklart en del familj och sedan är resten lite utspridda runt om i världen. Jag har alltid älskat barn. Gick barn och fritidslinjen i gymnasiet och har jobbat som elevassistent och vikarierat som lärare och fritidspedagog på min gamla högstadieskola med klasser F-3. Jag skulle kalla mig en livsnjutare och tar dagen för vad den är. Älskar att hitta på saker. Är ingen "sitta hemma hela dagarna" person (Förutom nu när jag är gravid haha!) Goda middagar och att sitta på en uteservering i timmar med något glas vin och gott sällskap är bland det mysigaste jag vet (fast utan vin nu såklart). Dock blir det nog inte lika mycket sånt när bebis är här men då kommer vi ha fullt upp med annat mys!

Min sambo och jag har varit tillsammans sedan 2014. Redan samma år fick vi ett förstahandskontrakt och flyttade ihop. Dock har vi känt varandra sedan 2005 då vi började i samma klass i högstadiet och sedan dess har han varit en av mina bästa killkompisar så det var ingen ny person jag lärde känna och flyttade ihop med. Vi lärde bara känna varandra på ett annat sätt. Vi har alltid haft en öppen dialog/diskussion om barn, giftemål och allt vad det heter väldigt tidigt i förhållandet. I slutet av förra året  (typ november/december...?) pratade vi om att vi faktiskt började bli sugna på barn. Jag hade redan slutat med mina p-piller ca 1-2 månader tidigare av olika anledningar så vi hade varit ganska försiktiga. Men nu behövde vi inte längre vara det även om vi inte aktivt tänkte försöka. I Januari detta året åkte vi till England för att hälsa på min pappa, där pratade jag och min sambo lite mer om det här. Han är egenföretagare och ska nämligen säga upp sitt företag i år då han vill plugga vidare och jobba med annat så då tänkte vi att det kanske är bäst att vänta tills han är klar med studierna, eller har kommit en bra bit på vägen i alla fall... Det vi inte visste var att jag redan hade blivit gravid haha!

Jag hann bara vara hemma i några dagar efter England innan jag skulle iväg till min bästa vän i Norge. Jag kände på mig att något inte var som det skulle i min kropp. Dock tänkte jag att jag kanske inbillade mig eftersom jag i december hade känt liknande men gjort graviditetstest som visade negativt. I alla fall, jag köpte med mig ett test och tog det så fort vi kom fram till Norge. Det visade negativt. Lite besviken blev jag ändå även om vi hade bestämt oss för att vänta. Men tänkte äsch, då blir det vin ikväll! Så vi drack vin och hade det trevligt. Var där i 3 dagar och sedan åkte jag hem till Sverige igen. Veckan därpå kände jag mig fortfarande konstig i kroppen, min mens var sen och mina bröst ömmade. Anledningen till att jag köpte ytterligare ett graviditetstest trots det negativa veckan innan var just p.g.a. brösten. De hade blivit spända och större. Visst att de kan ömma innan mensen men de ändrar inte storlek! Så jag köpte mig ett test och mycket riktigt. Gravid 2-3 veckor stod det på testet. 

Min reaktion blev inte som jag förväntade mig. Min hand flög mot munnen som stod vidöppen av chock och jag började gråta och darra. Inte för att jag var ledsen och inte för att jag var glad. Mest för att det var STORT och jag tänkte "men jag kan väl inte bli gravid" av någon anledning? Det var så ofattbart. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag satte mig på golvet och bara darrade, stirrade och tittade på testet. Sedan satte jag mig vid bordet och konstigt nog tänkte jag "tänk om Hampus blir arg" (HAHA! varför skulle han bli det? Men jag tänkte inte riktigt klart) sedan lugnade jag ner mig lite och satte mig på sängen. Min sambo kom hem från jobbet en halvtimme senare. Han hörde med en gång på min röst att det var något som stod på så han kikade in med huvudet i rummet och det första jag sa var "jag är gravid" och höll upp stickan. Han började småskratta? gick och hängde av sig ytterkläderna och kom in i rummet och bara log, mest för att det var ofattbart och han var nog också i chock. Vi låg på sängen och pratade en lång stund. Att behålla var en självklarhet. Hampus sa att valet var helt upp till mig och att han finns där till 100%. Han sa också att det var med mig han ville ha barn även om tidpunkten inte var helt rätt. Sedan la han till "men när är det det egentligen? Det finns alltid saker man kommer vilja göra, men det kan man ju göra även om man har barn" 

Det tog några veckor att smälta... Vi ska bli föräldrar... Det är ju det största man kan vara med om! Nu kan jag knappt bärga mig tills vår lilla knodd är här. Nu känns allt så självklart och jag kunde inte vara lyckligare! Idag är vi i vecka 20 (19+1) så snart är vi halvvägs igenom graviditeten
Jag kommer att lägga upp några inlägg om graviditetsveckorna som redan har gått för att ge er en uppfattning om hur det har varit fram tills nu. Sedan kommer jag ju även att skriva om de kommande veckorna. Så jag hoppas att ni vill hänga med fram till förlossningen (och förhoppningsvis efter det också)!

Kram på er!


När jag halvsitter som på bilden ser det ut som om jag bara har ätit lite för mycket chips haha. Men när jag ligger helt eller står så ser man min lilla kula.
Ligger och känner när bebis sparkar på bilden, tagen imorse <3

Upp