Sara Leffler

Kategori: Graviditet

Det senaste hjärtultraljudet

För två dagar sedan hade vi som sagt både tillväxtultraljud, hjärtultraljud och ett bokat möte med en sköterska som jobbar på hjärtavdelningen som även skulle visa oss runt. Helt ärligt så var det här en av de jobbigaste besöken. Både jag och Hampus kände oss mentalt utmattade och det går inte att förklara för någon som själv inte har varit i situationen. Man kan inte riktigt greppa allt och det är så många känslor på en och samma gång. Jag har inte orkat skriva något och knappt orkat prata med någon då man bara vill ta in och bearbeta all information och intryck själv. Men jag vet att det är bra för mig att skriva och jag vill uppdatera er om vad som sker och hur vi mår. Jag har varit så otroligt tacksam över alla fina sms som har trillat in efter att ni har läst bloggen. Det känns fint att vänner och familj läser och är ett sådant stort stöd för oss. Det betyder väldigt mycket!

Tillväxtultraljudet -

Dagen började med att min mamma kom till oss tidigt på morgonen då hon skulle passa Nicolas. Han är fortfarande dålig i magen förresten, stackarn! Har varit hemma ed honom nu dessa dagar och kommer behöva vara hemma imorgon också. I vilket fall, jag och Hampus hade tid 08.45 på Östra sjukhuset där vi gör alla undersökningar och får träffa en supertrevlig läkare som ska göra tillväxtultraljudet. Måste säga att personalen vi har träffat hittills är otroligt underbara! Hon gick igenom allt hon skulle på bebis i magen och sa att allt såg superbra ut, vi fick även se henne i 4D, det var såå häftigt! Det blir nästan som en skulptur av en lerfigur fast av vårt barn. Tyvärr låg navelsträngen för ansiktet så hon såg lite "smält" ut, men läkaren sa att det blir så när barnet inte ligger "fritt"i fostervatten utan har något som blockerar. De är så gulliga som skriver ut bilder till oss varje gång vi är där fast än vi inte frågar. Hon väger just nu 1.1 kg vilket är helt normalt för den här veckan, så det var skönt!

Efter tillväxtultraljudet hade vi några timmar att fördriva så vi åkte in till stan. Vi har en liten "grej" att efter varje gång vi har ultraljud så köper vi ett litet plagg till henne, för att dagen ska kännas mer "normal" och inte bara vara jobbig. Vi hade från början tänkt att åka hem emellan men Nicolas sov så då kändes det onödigt. Vi åt istället lunch på stan och hade det jättetrevligt, vi var glada över att tillväxtultraljudet såg så bra ut <3

Två bilder från lunchen, innan alla känslor kom ikapp.

Hjärtultraljudet - 

12.30 har vi hjärtultraljudet, usch, man är så otroligt nervös varje gång. Nu fick vi en manlig barnkardiolog som vi inte hade träffat innan. Ultraljudet gick betydligt snabbare än sist men det var nog för att de hade fått ganska bra bilder sedan tidigare och som även stämde överens med det som han såg nu. Läget var ganska oförändrat vilket var skönt på ett sätt då man självklart är rädd att det ska dyka upp något nytt... Men samtidigt försvann lite hopp om att två av felen blir bättre tills hon föds. Han sa att han var mer säker nu på att det var en avbruten aortabåge än vad man hade varit tidigare trots stark misstanke. Hålet mellan kamrarna har tyvärr inte blivit mindre vilket innebär att de kommer behöva sätta ett band runt lungpulsådern under samma operation som när de ska sy ihop aortabågen. Det betyder att hon kommer behöva opereras om ett år igen för att ta bort bandet, samt sy ihop hålet. Aortan har inte heller växt till sig utan är fortfarande för smal, så de kan behöva vidga den, men jag vet inte när det kommer att ske.

Så ja, det är så det ser ut just nu. Han förklarade att de inte kommer kunna säga exakt vad de kommer att göra förrän hon är ute ur magen och de kan röntga hennes hjärta, då ser de allt betydligt bättre och mer detaljerat vad jag har förstått det som. Sedan kommer kirurgerna ha en konferens där de bestämmer vad de anser är bäst för just vår dotter, därefter meddelar de oss och sedan blir det operation. Så om inget akut sker efter födseln så kommer hon att ligga under övervakning med medicin som håller ductus öppet i ca en vecka. Efter operationen kommer hon att få spendera ytterligare några dagar under övervakning. Det innebär att vi får åka hem varje dag utan vår bebis i 1-2 veckor då vi inte får sova där. Jag vet att det är för hennes bästa och att det är dom som ser till att vår flicka får leva men det gör så fruktansvärt ont redan nu att veta att jag inte kommer få åka hem med vår dotter. 

Så mycket känslor - 

Hon förväntas behöva ligga inne mellan 4-6 veckor om allt går som det ska, utan komplikationer, infektioner eller dylikt. Men när hon får eget rum så får jag som tur är sova där. Hampus kommer då att sova hemma med Nicolas. Usch, kommer bli så otroligt jobbigt att Nicolas inte kommer få ha oss båda hemma varje dag, det kommer att göra så ont att inte kunna ha vällingmys, pussa honom godnatt och vakna upp till att han ropar mamma. Hur jag än gör så kommer jag att behöva vara borta från ett av mina barn. Det är bara en "kort" tid men 1-1,5 månader känns som en evighet när det gäller ens barn...

Vi fick som sagt en rundtur på hjärtavdelningen och att få se de små kuvöserna med små barn gör ont i hjärtat, när sköterskan visade oss ett tomt rum hör vi en helikopter och då säger hon "det är en av bebisarna som kommer in idag, där dom inte hade upptäckt hjärtfelet på ultraljudet". Det skulle komma in två hjärtebarn med ambulanshelikopter den dagen och där stod vi vid den ena flickans säng, hon hade fått ett gosedjur där en lapp med hennes namn hängde runt halsen. Då sjönk det in att snart skulle mitt barn få en sådan säng, med ett gosedjur med sitt namn på. Det rann många tårar den kvällen.

Som ni förstår och som jag har skrivit så är det här otroligt tufft för oss och jag har så svårt att prata om känslor i verkligheten men jag har väldigt lätt till tårar. Därför är det lättare för mig att skriva om allt. Det är mycket funderingar och en stor oro. Vi har inte heller någon aning om hur vi ska lösa allt praktiskt med försäkringskassan, hur vi ska dela upp vår tid, hur kan vi göra så att Nicolas får en normal och fungerande vardag? Kommer vi ha tid att laga mat? Finns det någon möjlighet att lösa en bil, parkering osv. så att vi slipper åka kollektivt för att minska risken för infektioner och smitta? Får Nicolas behålla sin plats på förskolan? Ja, det är mycket som snurrar runt i huvudet utöver att vi kommer få ett sjukt barn, det är mycket runt om som måste kunna gå runt. Eftersom Nicolas inte kan vara på förskolan den första tiden (pga smittorisk) så har vi varit oroliga över hur vi ska få det att gå ihop. Men vi har en otrolig tur som har en sådan fin familj som har sagt att de tar ledigt och som kommer att hjälpa oss med honom vilket är en enorm lättnad! Så även om det tär på oss att vara ifrån honom så vet vi att han kommer att vara i trygga händer med personer som han älskar. Ja, det känns som om jag skulle kunna skriva om allt och inget i evigheter vad gäller det här så jag avslutar här...

Det blir bra tillslut va...?

Vad är det för hjärtfel vår dotter har?

Ja, som jag skrev i det tidigare inlägget tänkte jag gå in närmre på vad de såg på den senaste kollen. Vi var där den 2 maj (jag var då i vecka 24), så det är snart en månad sedan. Jag jobbade den dagen då vi inte hade hjärtultraljud förrän kl 15.00. klockan 13.15 ringer en specialist från Östra och undrar var vi har tagit vägen, jag berättar då att jag trodde att vi hade hjärtkollen klockan 15. Ja, det hade vi men tydligen var det ett tillväxtultraljud inbokat klockan 13 också vilket vi inte hade fått någon information om (trots att vi hade fått tre remisser om tre tider från vecka 28). Det är inte på grund av att vår dotter har ett hjärtfel utan för att jag fick svår havandeskapsförgiftning förra graviditeten. I vilket fall som helst, mannen som ringde var otroligt snäll och kunde klämma in oss klockan 14 istället så jag fick åka från jobbet direkt, när jag var framme öppnade jag dörren till ultraljudsmottagningen prick 14.00 och han kom dit samtidigt så det var bara att gå in. Hampus kom ca en kvart senare då han var på vagnen bakom mig. Allt såg jättebra ut på tillväxtultraljudet i alla fall och vi fick bekräftat återigen att det är en liten flicka.

Efter tilllväxtultraljudet skulle vi som sagt på hjärtultraljud. Vi fick den här gången en barnkardiolog som har jobbat i Kanada med hjärtan och sägs vara otroligt duktig. Som vanligt undersöktes bebis hjärta i ca 40 minuter. Det är extremt jobbigt att bara ligga där och bli undersökt så länge medan alla i rummet är tysta. Självklar kan man ställa någon fråga då och då men läkarna behöver vara koncentrerade såklart, och man är rädd att störa ifall de skulle "missa" något. De vill helst inte heller svara på alla frågor förrän undersökningen är klar och de har gått igenom alla bilder och kan ge mer säkra svar.

Hon berättade att det verkar vara ett stort VSD, alltså hål mellan kamrarna, det fanns också en risk för fler små hål som är svåra att se med ultraljudet när fostret ligger i magen. När hon tittade på aortan så har dom en "gräns" som de går efter. -2 samt +2, under eller över klassas som för litet/för stort och är alltså ett hjärtfel, samma sak gäller lungpulsådern. Vår dotter har -2 på aortan och +2 på lungpulsådern och ligger alltså precis på gränsen. Det här kan ändras under fosterstadiet och då kan aortan bli både mindre och större beroende på hur det växer i förhållande till hjärtat. Om det ser ut som det gör nu och flödet fungerar som det ska är det inte säkert att något behövs göras åt det men hon kommer få gå på hjärtultraljud för att se att läget är stabilt. Det kan dock hända att de behöver operera in ett band på lungpulsådern så att inte flödet blir för kraftigt, men kommer inte ihåg om det berodde på hennes VSD eller pga aortan.

Ja, det här var två fel vi visste om redan och skulle följa upp men den här gången fick vi ännu ett jobbigt besked... Jag berättade sist att de hade svårt att hitta aortabågen men att det inte fanns något backflöde eller dylikt och att det betydde att den fanns där. Tyvärr upptäckte den här läkaren att aortabågen är avbruten, det är alltså ett "stopp". Det som gör att vår flicka får blod ut i kroppen är ett kärl som heter ductus som bebisar har under fostertiden, samt när de är nyfödda. Men det här kärlet stängs kort efter födseln (i snitt efter 3 dagar). Så vår bebis kommer direkt efter födseln behöva tas ifrån oss för att sätta in en kateter med medicin som håller ductus öppet, för om kärlet stängs får hon inget blod ut i kroppen. Det innebär alltså att hon måste opereras så fort hon är stabil, inom några dagar efter födseln för att då sy ihop aortabågen så att blodet kan flöda där det ska. Det här hjärtfelet heter IIA (avbruten aortabåge) och vad jag har förstått det som så är det väldigt ovanligt och endast 1% av alla som föds med hjärtfel har det här. Det är svårt att ta in att vår lilla flicka innefattar den procenten. 

Det kommer bli en otroligt orolig och tuff start för vår lilla flicka och för oss. När jag blir utskriven efter förlossningen så kommer hon få ligga kvar under övervakning, vi får alltså inte sova där med henne utan måste åka ifrån vår bebis. Det gör ont i hela mig att behöva tänka på. Så fram tills operationen kommer vi endast få vara med henne på dagarna. Efter operationen kommer hon även behöva ligga under övervakning när ductus stängs och aortan ska ta över blodflödet ut till kroppen, samt se att det inte uppstår några andra komplikationer. Om allt går som det ska kommer hon sedan att få ett eget rum på hjärtavdelningen och då, äntligen, så kommer vi att få bo där med henne, dag och natt tills att hon blir utskriven <3

Det här är vad vi vet just nu och vi har som sagt nästa koll den 5e juni. Då har vi även tillväxtultraljud på förmiddagen och en bokad tid med en sköterska som ska visa oss runt på hjärtavdelningen under eftermiddagen. Vi är så otroligt tacksamma över att det här upptäcktes i tid och inte efter att hon var född. Det är en sådan otroligt stor sak att ta in och förbereda sig på och nu har hon mycket bättre chanser än om de skulle upptäckt det efter födseln och det eventuellt hade varit för sent. Nu kommer jag att föda på specialistavdelningen och det kommer att finnas ett team redo på plats för att ta hand om henne och sätta in alla åtgärder som behövs på en gång. Det ger henne de bästa förutsättningarna och vi kan förbereda oss mentalt (så gott det går) på "planen" och allt som förväntas ske.

Nu njuter jag för fullt av att vara gravid och känna hennes sparkar. I magen är hon trygg och det känns som om jag skyddar henne mot allt, men jag vet att när hon föds så måste jag lägga hennes liv i någon annans händer och det gör så fruktansvärt ont att tänka på. Men som sagt, jag är tacksam över att vi vet om det och att vi faktiskt bor i Sverige och i Göteborg då vi har bland den bästa hjärtvården i Europa. 

På bilden ser ni ett hjärta med IIA, där läkaren har ritat ska aortabågen egentligen gå ihop och det är det som då behövs opereras strax efter födseln. 

Helt död

Det är en helt utmattad Sara som sätter sig och bloggar nu. Från 10 på morgonen till 16.30 har jag hållit på och rensat vinden och klädkammaren och gått igenom alla lådor. Haha jag som bara skulle handla idag men det blev inte av... (säger ju att det inte alltid blir som planerat utan att det måste bli spontant!) Jag skulle nog behövt ta det mycket lugnare... Har ont i hela kroppen och min rygg ska vi inte ens prata om men det är tvunget att bli gjort innan bebis kommer och Hampus jobbar varje dag fram till vår semester i slutet av juli (och då åker vi utomlands) och är stressad som det är så vill inte lägga allt på honom. Fick även en sammandragning mitt i allt vilket jag inte har känt av förut. Det är ju inget farligt så länge man lyssnar på sin kropp. Det är ju livmodern som "övar" inför förlossningen. Dock är det inte alla som känner av det vad jag har läst men om man är stressad eller överanstränger sig så kan det göra ont (kan det göra ändå men jag förstod att det var för att jag var överansträngd) så då fick jag snällt lägga mig och vila bums tills jag hade återhämtat mig och smärtan var borta.

Det känns dock skönt att ha tagit tag i vinden och allt. Vi ska ju som jag har skrivit tidigare göra om klädkammaren till ett litet skötrum så då är det en hel del som ska upp på vinden och det fick inte plats så som det var. När vi flyttade in slängde vi bara upp allt vi inte hade plats för/inte ville ha i vårat vindsförråd så det var grejer från golv till tak! Nu blir det inga fler sådana här projekt. Inte för min del i alla fall. Jag tror alltid att jag klarar mer än vad jag gör och är så sjukt envis men nu får jag faktiskt tänka till lite. Foglossningen blir ju inte bättre och speciellt inte av sånt här. Jag vill inte att det ska sluta med att jag inte kan röra mig i slutet av graviditeten så nu blir det lugna puckar!

Nu ligger jag i vår säng (som är bra för ryggen så jag har en ursäkt att ligga här hela dagarna om jag skulle vilja ;)) med fläkten på, med en bebis som karatesparkar i magen och ska läsa "Vi föräldrar gravid" som jag hittade på coop igår. Hittade även miniglassar från magnum med min favoritsmak. Vit choklad med jordgubbsglass. Muuums!

 

Hur känns det att vara gravid?

Den frågan ställde jag mig själv och undrade över innan jag blev gravid. Hur känns det egentligen? Hur känns det när barnet sparkar? Hur är det? Så jag tänkte dra upp några punkter för er som är nyfikna. Men också kanske en underhållande läsning för er som också är gravida då alla graviditeter är olika, även om man kanske känner igen sig en hel del så är det nog mycket som kan skiljas åt också.

- Ni som undrar hur det känns att ha en bebis i magen... Det känns lite som om att någon har trollat dit en honungsmelon... I alla fall nu i vecka 23. Kan tänka mig att det kommer kännas som en vattenmelon längre fram haha! När man böjer sig ner så "viker sig inte fettet" utan det är som om du skulle sätta en boll (eller en melon) mellan mage och ben när du tex. knyter skorna eller plockar upp något från golvet. Man är inte särskilt flexibel... Osmidigt skulle jag vilja kalla det. Men när man ligger ner och man ser den upphöjda melonen som döljer sig i magen så är det så mysigt. Speciellt när det börjar sprattla och hela magen guppar omkring. Man vet ju att det ligger en miniversion av sig själv och sin älskade där i.

- Hur känns sparkarna/fosterrörelserna då? Lite olika beroende på vad bebis gör. Jag blev faktiskt inte förvånad av själva känslan. Även om det var en WOW-känsla (och är!) eftersom jag visste att det var bebis. Men känslan i sig är först som om en fisk sprattlar till (tänk dig att du håller en liten liten fisk i din hand). Sedan lite längre fram i graviditeten känns det mer som kraftiga muskelryckningar (fast behagligare och mysigare såklart) i olika styrka och hastighet. Det känns som sagt olika beroende på om bebisen vänder på sig eller om bebis sparkar. Om bebisen vänder på sig är rörelserna långsammare, då känns det mer som om någon trycker ut magen långsamt inifrån (vilket bebis gör haha) medan sparkar är snabbare... tänk dig om du dallrar på typ ena skinkan, alltså lyfter upp din rumpa med handen och sedan bara släpper skinkan... Lite så haha! (Lovar att ni som läser provar det här nu haha!)

- Jag har aldrig trivts så bra med att vara naken som nu under graviditeten. I vanliga fall är jag ganska liten (164, 54kg) och har platt mage men det är ändå nu jag trivs som bäst naken. Det är konstigt att förklara då jag inte trivs bättre med min kropp för det känns som om jag har lånat någon annans kropp tillfälligt. Inga kläder passar och jag känner mig stor och otymplig (kan bara tänka mig hur stor jag kommer känna mig längre fram!) Men samtidigt känner jag att jag inte kan rå för att min mage står ut, i vanliga fall kan man ju ha dagar där man känner sig plufsig. Nu känner jag mig plufsig alla dagar så vad kan jag göra åt saken? Inget! Och eftersom inga av mina fina kläder passar så känns det bäst att ha så lite kläder som möjligt eller inga alls! Speciellt nu när det är så varmt också. Så kort och gott, att vara naken är bekvämast och rund och go är jag med gott samvete just nu! :)

- Hur är kroppen då? Förutom att magen växer dvs. Vi kan börja med bristningar. Så som de flesta andra är jag inte helt utan bristningar. Där emot fick jag dem innan graviditeten, har haft dem i flera år. Dock bara ljusa. Visste faktiskt inte att det är vanligast att få mörka (lila/röda) förrän för bara några år sedan. Jag trodde bara att de var ljusa. Men det är ju inte alltid så lätt att veta om man själv aldrig har haft det. Under graviditeten har jag inte fått några nya än i alla fall (än sålänge). Dock kan jag tyda en liiiiten på en halv cm som eventuellt är påväg på höften. Så jag kommer säkert att få men, men. Finns inte så mycket att göra åt saken förutom att smörja magen :)

- Andra roliga saker som händer i kroppen är min foglossning som jag har skrivit om tidigare, att ständigt ha ont i korsryggen är extremt tröttsamt. I början hade jag även väldigt mycket molvärk i magen när livmodern växte (känns som mensvärk) men det har jag inte längre. Kan även få som en liten knipaktig känla när jag har legat still under natten, eftersom livmodern växer så drar det i ligamenten (typ som senor som håller uppe livmodern) Sedan gör det ju inte bättre att jag är extremt kissnödig när jag vaknar haha (också en rolig grej, man kissar heeela tiden!) Får även ofta hugg i magen om jag tex. nyser eller ställer mig upp för snabbt vilket också är ligamentsmärta. Så det är inte alltid en dans på rosor att vara gravid. Men jag är så glad att jag inte är en av dem som mår illa under graviditeten. Att må illa och spy är nog det värsta som finns. Så det har jag haft tur med i alla fall!

- Allt som allt så är det helt fantastiskt att vara gravid. Känslan av att man bär sitt barn är otrolig. Att få känna sparkarna varje dag är det finaste som finns. Sedan är man ju otålig som bara den. Jag vill att tiden ska gå i racerfart och jag har svårt att leva i nuet för tillfället (vilket jag är otroligt bra på att göra i vanliga fall) utan vill bara att tiden ska springa iväg så att vi får träffa vår lilla krabat! Nu har vi i alla fall börjat få iordning mycket hemma och man ser att det snart flyttar in en ny familjemedlem inom kort. "Bara" 4 månader kvar! Som vi längtar <3

Vecka 23

- Vad händer i gravidkroppen? Nu är jag i vecka 23! (22+3) Min hy blir ju inte bättre. Jag får väl stå ut med det här tills förlossningen antar jag... Eller kanske efter amningen? När hormonerna har lugnat ner sig i alla fall.. Bebis väger ca ett halvt kilo nu och är ca 28 cm och har en chans att överleva utanför magen nu ifall han skulle födas för tidigt. WOW, det innebär att jag har en i princip helt utvecklad liten bebbe inne i magen. Det står även att man kan skilja på de olika kroppsdelarna när bebis sparkar och att bebisens hörsel förbättras och kan nu urskilja på ljud inifrån och utifrån magen.

- Jag tycker att tiden går så himla snabbt just nu. I början segade veckorna och allt gick sååå långsamt! Men det kanske går snabbt för att vi börjar få iordning hemma med allt, bebis sparkar för fullt och tiden bara flyter på helt enkelt. Antar att när jag blir större och mer otymplig så kommer det att kännas som om tiden står still. Dör redan lite av den här värmen. Går helst inte ut mitt på dagen om jag ska vara ärlig. Fixar mest här hemma och sedan måste jag ta en powernap mitt på dagen för att ladda på med ny energi haha!

 

Gravidmagen när jag ligger ner. Börjar få en ordentlig kula nu!

 

 

Fjärde ultraljudet - RUL

Fjärde ultraljudet, det mest spännande skulle jag vilja säga. Vi gick in utan förväntningar (men självklart fanns tanken i bakhuvudet att man oftast får reda på könet om man vill). Nu var bebis så pass stor att man kunde se att allt i hjärtat såg bra ut vilket man inte har kunnat se innan. Vi blev så glada när hon sa att allt såg bra ut. När hon hade gått igenom bebisens alla delar, gjort alla koller och konstaterat att det var en frisk bebis i magen och en normal graviditet som hon uttryckte sig så frågade hon "Är det något annat ni vill veta eller undrar över?" vilket kändes som en slags invit till att fråga om hon kunde se könet. Så det gjorde vi. Och med en gång såg hon att det var en liten pojke så som tur var låg bebis rätt! Vi blev även framflyttade två dagar så nu har vi fått det sista datumet, 3 oktober <3

Den här gången gick vi där ifrån med lyckokänslor, bebis mådde toppen och äntligen fick vi veta vem som gömde sig där inne. Jag är en person som gillar att ha kontroll och planera så nu kunde vi stryka alla flicknamn från listan, köpa kläder som inte bara är könsneutrala, planera färger till bebissaker osv... Innan någon är framme och predikar eller har någon tanke, så säger jag att nej, jag vill inte bara ha könsneutrala kläder till vår son. Det är en pojke och då vill jag ha kläder som gör att man ser att det är en pojke. Om han vill ha en klänning, rosa glitter tröjor eller rosetter i håret när han är äldre och kan bestämma själv så absolut! Men tills dess så köper vi det vi tycker är fint och passar honom :)

I alla fall, vi firade med en heldag på stan där vi köpte massa kläder till mini, tittade på barnvagnar osv och sedan åt vi god mat i Linné! Vi hade turen och hade underbart väder också så hela dagen var verkligen helt fantastisk. Blev ett härligt litet "firande" för mig och Hampus. Självklart ringde vi även till familj och berättade att det var en liten pojke där inne och gick även ut på Facebook med att vi väntar barn.

RUL-bilden blev nog den sämsta bilden från ultraljuden konstigt nog... men han ville inte ligga still!! Barnmorskan försökte sååå länge men han vände på sig hela tiden och ville absolut inte vara med på bild haha. Jag kan inte fatta att det bara är 4 månader kvar tills vi får träffa honom. Lilla N <3

 

Det är inte alla som lyser under graviditeten

Nu har jag satt på mig mysbyxorna och en t-shirt från Hampus garderob... Har snott några från honom som inte passar honom längre men som börjar sitta allt bättre på mig haha! Supersköna i alla fall. Varför sitter pojkväns-t-shirts alltid bättre än ens egna?

- Tog mig som sagt en sväng till stan förut efter sjukgymnastiken, köpte en bikini till mig, hade en storlek större i kupa än vad jag hade innan så inte så konstigt att den andra inte passar längre haha! Hittade även en present till min moster som är på besök här med min morbror (hennes man, men har alltid sett honom som min morbror då de har varit tillsammans i hela mitt liv plus typ dubbelt så länge haha) eftersom hon fyller år i början av juni. De bor i Österrike och vi ska inte dit förrän i slutet av juli så vi firar henne nu istället :) Så imorgon ska vi till min mamma och äta god mat!

- Nu ska vi strax montera ner en garderob här hemma för på lördag får vi leveransen från IKEA och nya möbler ska upp! Spännande att se hur det kommer bli :) Förresten, Hampus gillade sushin!!!

Jag känner mig verkligen inte fotogenisk nu för tiden och tar helst inga bilder på mig själv... men det kan ju faktiskt vara roligt att ha bilder att se tillbaka på när man var gravid. Även om jag just nu inte känner mig snygg för fem öre. Jag är 10 kg tyngre, mitt hår är inte lika fint som det brukar vara, jag har fått massa finnar pga. alla hormoner. Hade väldigt mycket problem med min hy för några år sedan. Åt medicin i 9 månader 2013 och fick jättefin hy men tyvärr är problemhyn tillbaka igen. Inte lika illa men ändå, hoppas att det försvinner efter graviditeten! Såå, nu fick jag klaga lite. Det viktigaste är att jag faktiskt inte mår dåligt av att inte känna mig på topp utseendemässigt. Visst, vissa dagar är det mer tråkigt om man vill känna sig fin om man ska göra något speciellt. Jag är verkligen inte en av dem som känner mig vacker och "lyser" som gravid men det är okej, alla känner inte så. Men det är tillfälligt och såå värt det i slutändan.

Min nya bikini. Älskar att det ser lite ut som "mjukis/bommulsmaterial" men det är vanligt bikini/baddräktsmaterial (vad heter det?) Väldigt mycket mer bekvämt med rätt storlek!

 

Tredje ultraljudet

 

Tredje ultraljudet gjorde vi privat på Barnmorskegruppen och kostade 700 kr. Då var vi i slutet av vecka 15 (Vi trodde slutet av vecka 16 så blev tillbakaflyttade IGEN. (Dock handlar tillbakaflyttnigarna bara om någon/några dagar och inte hela veckor vilket det kan låta som). 5 oktober var det nya datumet.

Jag hade bokat det här som en överrakning till H. Planen var att ta reda på kön så att man kunde börja planera och köpa grejer... men det fick vi inte. De vägrar att säga könet innan vecka 18. Vilket jag inte hade fått förklarat i mailet innan där jag hade skrivit och frågat. Dåligt. Och visst, det viktigaste är självklart att bebis mår bra men när jag har mailat och frågat och fått ett svar där det låter som att man ev. kan se kön (trodde att det berodde på hur bebisen låg osv) och inte ett tydligt nej, vilket barnmorskan gav innan vi ens hade börjat, så känner man sig bestulen på det man hade i sina förväntningar. Speciellt eftersom det var en överraskning och jag hade tänkt att vi skulle gå ut och käka efter och ha en jättemysig dag. Så jag blev mest ledsen och besviken och fick ligga där och hålla tillbaka tårarna under hela ultraljudet. Blev dock glad när hon visade oss bebisens alla delar (skelett, urinblåsa, magsäck osv...) och förklarade vad det var och att allt vad hon kunde se såg bra ut. Det var en lättnad, vilket det är varje gång. Samt att vi fick se bebis sprattla omkring
Bortsätt från besvikelsen jag kände så var det här nog det häftigaste av ultraljuden. Bebis hade utvecklats så otrolig mycket sedan KUB, och man kunde se allt så himla tydligt! Helt fantastiskt. Skulle ha njutit så mycket mer om jag hade gått in utan förväntningar... Så mitt tips är, att alla ni som ska göra ultraljud med stora förväntningar... Kasta bort dem och ta det för vad det är, då kommer ni att känna er som världens lyckligaste blivande föräldrar och inte som ett barn som inte får sin vilja igenom. Det vet jag, för det fjärde ultraljudet var det helt annorlunda. Då gick jag (vi) där ifrån som världens lyckligaste.

 

 

Gravid vecka 21

God morgon!

Idag går vi in i en ny graviditetsvecka. Nämligen vecka 21! En liten del av vad som står i min app: "Barnet är nu ca 24 cm (han börjar växa till sig nu!!) och väger ca 290g i början av veckan och ca 360g i veckans slut. Barnet rör sig fritt i fostervattnet och nu kan du kanske känna sparkar långt upp i magen och ända nere vid blygdbenet." - Det har jag känt ett tag, att sparkarna är både långt nere och längre upp. Men i gårkväll var det som att bebisen tryckte sig så långt upp han bara kunde. Det var liksom inte en spark utan som om han försökte komma så långt upp i magen som möjligt och magen blev såklart även större där och putade ut över naveln. Skum känsla haha!

Idag är jag även "ledig". Vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Är ju sjukskriven på 50%, så idag är en dag då jag inte ska till jobbet utan träna sjukgymnastik istället. Ska även föröka få tag på försäkringskassan då de har skickat ut ett sms om att de har tagit ett beslut ang. min ansökan om sjukpenning och att jag ska logga in på mina sidor för att få mer detaljer. Gick in och tittade och det står ingenting. Ringde försäkringskassan och han jag pratade med tyckte också att det var konstigt så jag fick numret till min personliga handläggare (som jag inte heller hade fått någon information om att jag har fått) Hon skulle vara tillbaka 9.30 men nu när jag ringde så skulle hon vara tillbaka 13.00. Nu har jag i alla fall lämnat ett meddelande så jag hoppas att hon hör av sig. Har inte haft med försäkringskassan att göra innan men har hört att det brukar vara ganska krångligt. Där emot har alla jag har pratat med nu det senaste varit väldigt trevliga :)

Förresten, vad hände med det fina vädret... och värmen? Jag gick ju och köpte fina klänningar som jag skulle ha på mig! (Även det skönaste gravidplagget enligt mig). Det är ju faktiskt ganska tidigt än men får hoppas att sommaren kommer igång på riktigt snart. Är ju nästan bara en månad kvar till midsommar. (och min födelsedag två dagar efter!) Hur sjukt är inte det? Haha jag är en sådan person som ÄLSKAR min födelsedag. I övrigt är jag en person där saker absolut inte behöver kretsa kring mig, tycker snarare bättre om att lyssna på andras historier. Men på just min födelsedag... då vill jag bestämma allt och älskar att allt handlar om mig, det är liksom MIN dag! Knasigt det där när man inte är sån för övrigt!

Nu ska jag plocka ihop mig och röra mig mot bassängen. Så skönt att det bara tar ca 10 min att gå dit. Ska även försöka mig på att göra om soffborden idag. Önska mig lycka till ;) Bjuder på lite bilder från förra sommaren så länge. Den var verkligen toppen!

På Hampus familjs landställe, där spenderade vi en vecka förra sommaren. Det finns i princip ingen teckning där så vi hade mobilerna på rummen och umgicks bara. Vi var ett gäng på 8 personer som grillade, fiskade, drack drinkar, badade, paddlade kanot och bara hade det toppen. Jag var verkligen lycklig när vi var där. Ingen stress utan vi bara njöt! Längtar tills vi får ta med bebis dit. Hoppas på nästa år!

På min födelsedag förra året. Hade en underbar dag. Fick superfina presenter och sedan bjöd min babe mig på en dag på Liseberg (Har jag sagt att jag ÄLSKAR Liseberg också? Haha jag är som ett barn...) Vi åkte massor med roliga saker, åt och drack gott. Hade det så bra och var så himla glad! Minen på bilden är för att jag ville göra en ansiktsmålning som alla barnen gör men det hann preciiiiis stänga när vi kom dit haha! Men det gjorde faktiskt inte så mycket ;)

Midsommar förra året, Vi åkte till Varberg och var med ett gäng på 30-40 (?) pers i 4 dagar och 3 nätter tror jag att det var. Vi bodde 6 pers i vår stuga. Alla bodde i stugor som låg på raken. Det var verkligen en suparfest från morgon till kväll haha! Men även god mat och roliga lekar. Vi orkade inte köra riktigt lika hårt dag två och tre som de andra men det var verkligen så himla roligt! Hade åkt dit i år igen om det inte vore för att jag är gravid och vår framtid kommer att bli liiite annorlunda framöver ;)

Ultraljud nr 2 - KUB

 

Andra ultraljudet vi gjorde var KUB i Eriksberg och kostade 1600 kr. Då var vi i vecka 12 men trodde att vi var i vecka 13 så blev tillbakaflyttade några dagar. Nytt datum var 30 september. Det fanns två anledningar till att vi valde att göra det. Det är ju oftast inget man gör i våran ålder då det är väldigt låg risk för kromosomfel. Det här är ju en väldigt känslig grej som många tycker är fel att man gör pga. att det anses att man värdesätter ett friskt barns liv mer än ett sjukt eller "annorlunda" barn. Jag tänker inte gå in djupare på det här utan bara berätta varför vi gjorde det.

 

För det första ville vi se bebis, ja jag vet, man ska inte göra ultraljud bara för att se den lilla men jag ser det som en trygghet att med jämna mellanrum se bebis för att se så att allt ser bra ut. Jag vill inte bara gå på rutinultraljudet och knappt se vår lilla knodd. Men det är JAG, alla är vi olika och alla har inte heller möjligheten till att göra ultraljud tidigare pga. kommunen, MVC eller ekonomin. Sedan har min sambo även en halvbror som har Downs syndrom. Det är sällan att det är ärftligt men ibland är det det och självklart vill man (vi i alla fall) vara så förberedda som möjligt på allt vad gäller ens framtida barn. Så det var viktigt för oss att kolla och även ha en dialog om hur vi skulle hantera det. Dock fick vi jättefina resultat på testerna och även på ultraljudet. Så risken är minimal men där emot kan man aldrig få ett självklart svar vilket vi är medvetna om. Men hur det än blir så kommer vi att älska våran son till månen och tillbaka, såklart <3

 

Lillen har fått in tummen i munnen, antagligen av misstag då de inte börjar suga på tummen förrän senare i graviditeten. Men så gulligt att vi fick det på bild!

 

 

Halvvägs igenom graviditeten

God morgon!

Måndag idag och nu är vi halvvägs igenom graviditeten! Och imorgon går vi in i en ny vecka. Känns häftigt att det "bara" behöver gå lika långt till så har vi en liten miniperson som är hälften mig och hälften Hampus här hos oss. Längtar så!

Idag blir det jobb fram till kl 16. Hoppas även på att vår nya säng kommer att komma idag!! Det skulle ta mellan 2-8 dagar och vi beställde den någon gång förra veckan (kommer inte ihåg exakt vilken dag) Vi har inte testat den så ska bli spännande att se hur den känns. Får hoppas att den är skön, annars får vi skicka tillbaka den haha! Vi håller på att göra om en hel del här hemma inför bebis ankomst. Vi bor ju i en tvåa, visserligen en ganska stor (62 kvm) men bebis kommer inte att ha ett eget rum så det gäller att få ihop det så bra som möjligt fram tills vi har flyttat till större.

Förövrigt är vi lite kluvna i vad vi ska ha för barnvagn. Jag har fastnat för Stokke, Bugaboo och Emmaljunga. Sedan tycker jag att priserna för en barnvagn är löjligt höga! Går ju att köpa en begagnad bil för den summan (typ..). Men det är väl också ett av de roligaste (och svåraste) köpen. Vagnen kommer ju följa med i stort sett varje dag de första åren så det är nog värt att investera i en bra. Dock är det så himla mycket att tänka på. Handtagen måste vara justrerbara för att både jag och Hampus ska kunna köra den bekvämt, hjulen måste fungera bra på kullersten, den måste få plats i bilen osv... Det är en lång lista som ska bockas av. Får väl googla runt på storstadvagnar och fråga alla med barn om tips haha!




Min lilla mage är inte så liten längre. Det här fotot är dock taget på kvällen här om dagen men nästan sådär ser min mage ut hela dagen. Den blir liksom större och större längre ju närmre kvällen det blir. Konstigt det där. Den är som minst på morgonen när jag precis har vaknat men det räcker med att jag går upp och kissar och sedan är den stor!

Tidigt ultraljud i vecka 9-10

Tänkte göra ett inlägg om dagen de närmsta dagarna och skriva om ultraljuden vi har varit på än så länge. Vi har ju hunnit med fyra stycken redan. Det är alltid roligt att få se vår lilla pöl. Det är vårat smeknamn för bebis när vi inte kallar honom bebis eller vid hans namn. Ja, vi har nog redan kommit fram till vad han ska heta men håller det hemligt då man aldrig vet ifall det blir något annat då vi fortfarande spånar för att se vad som känns rätt. Men tror att vi har ett vinnande namn!

Anledningen till smeknamnet pölen är pga. första gången vi fick se bebis. Vi gjorde ett tidigt ultraljud i vecka 9-10 hos vår MVC via buken så det var inget VUL (dock trodde vi att vi skulle gå in i vecka 11 men blev "eventuellt tillbakaflyttade" det var svårt att säga så vi hade kvar BF datumet från sista mens, 27 september.) och då var bebis så liten att det såg ut som en liten vattenpöl innan barnmorskan hade fixerat mojängen (vet inte vad "ultraljudsstaven" heter?) och vi kunde se en litenliten minibebis med stumpar till ben och armar som var riktigt vild och "hoppade" upp och ner i livmodern. Vi fick ingen bild utskriven men min sambo fick ta med mobilen.

Det är inte alla som har möjligheten att få göra ett tidigt ultraljud. Men hos vår MVC blev vi erbjudna det. Jag tror att det är ganska viktigt att ha möjligheten att få göra det om man vill, då många har svårt att ta in eller förstå att man är gravid. Det är en sån stor grej och så ofattbart. När vi såg lillen på skärmen så sjönk det in mer och jag tänkte WOW, den lille plutten ligger i min mage!

Vet inte om ni ser lika tydligt som vi gör då hon pekade och förklarade plus att vi såg det live och lillen hoppade omkring som en riktig vilde! Men jag ser både huvud, armar och ben :)

 

 

 

 

Babynest från yournest

God morgon!

Idag är jag tröött. Tittade på Eurovision igår och det var kul...en stund... efter halva blev jag rastlös så jag somnade en stund. Men vaknade upp bara efter några låtar så missade inte så mycket. Tvingade mig själv att vara uppe för att se röstningen också. Tyckte att det blev så himla snopet för Australien haha! Låg etta i princip hela tävlingen och sedan vinner Ukraina precis i slutet. Tyckte att bidraget från Australien var bra. Hennes röst var ju fantastisk! Där emot förstod jag inte varför Australien var med..? Men det är en annan femma. Frans bidrag då... som jag sa att jag aldrig hade hört. Det hade jag ju visst! Visste bara inte att det var från melodifestivalen och att det var han som sjöng. Jättebra låt tycker jag och skön att lyssna på i bilen men ingen tävlingslåt för eurovision. Där är det mer pamp och ståt som gäller. (Säger jag som inte har tittat på ÅR haha!) men det gick ju ganska bra för honom ändå :)

I alla fall, tänkte visa upp det fina babynestet som vi har beställt. Tyvärr får vi det inte förrän i början av juli då det är handgjort och hon som gör dem har fått in så himla många beställningar. Vilket jag förstår. De är sååå fina! Jag har hört att det är så himla bra med babynest och att det är det viktigaste av de "onödiga" köpen man gör. Alltså inget som man MÅSTE ha men som underlättar och är bra. Åh, så fort jag köper grejer till bebis eller tänker på hur vi ska göra om här hemma för ankomsten så längtar jag lite extra. Tänker även ibland på hur konstig en graviditet egentligen är. Att man kan längta efter någon så mycket som man aldrig har träffat men som bor i min mage och sparkar? Konstig känsla haha men underbart <3

Det här har vi beställt. Visst är det fint!?
Bilden lånade jag från hennes instagram: yournest.

Min viktuppgång so far...och mat.

Puh! Kom precis hem. Skrev ett långt inlägg via mobilen imorse men det försvann och då blev jag irriterad och orkade inte skriva ett nytt, plus att jag inte hade särskilt mycket tid eftersom jag hade kommit till jobbet. MEN nu är jag äntligen hemma! Jag är med i en köp/byt/sälj grupp på Facebook och vi har sedan en tid tillbaka funderat på att köpa en ny mikro. Vi fick en av min sambos mamma när vi flyttade in i vår lägenhet men den har några år på nacken... dvs. den fungerar bra men ser lite sliten ut. Så här om dagen hittade jag en annons om en mikro i den här gruppen då, silvrig (rostfritt stål?) och fräsch för 100 kr! Så vi slog till och hämtade den på vägen hem. Ska jag vara ärlig så har jag svårt för begagnade grejer... (om det inte är något man får från någon man känner tex.) Men nu försöker jag bli mer ekonomisk och mindre bortskämd. För ja, det är faktiskt ganska bortskämt att inte återbruka... Jag är medveten om det haha!

Igår var vi som sagt på stan och äntligen fick jag köpt underkläder (hittade ju inga här om dagen...) Hittade även en fin klänning som jag slog till på! Har verkligen problem med att hitta snygga kläder nu när jag är gravid. Jag väger redan 9 kg mer än vad jag brukar... okej, jag gick upp 4 kg efter jul/nyår. Tänkte gå ner dem efter semestern men sedan blev jag gravid och VRÅLHUNGRIG jämt. Som tur är avtog den massiva hungern för några veckor sedan haha! Men sedan går man ju självklart upp pga. graviditeten också plus att det är inte är läge att "banta". Så jag får finna mig i att vara lite större ett tag. Det jobbiga är ju att mina kläder inte längre passar och jag vet inte riktigt hur jag ska klä mig för min nya kropp. Det är en utmaning... men om jag är hemma går jag helst utan kläder ändå nu för tiden. Så mycket skönare hah! Det viktigaste är att min kropp mår bra och att bebis i magen är nöjd och glad.

Förutom mini-shoppingen igår så satt vi i solen och käkade lunch/middag på Barabicu. Supergott. Om ni är eller bor i Göteborg så rekommenderar jag er att gå dit!

Hampus åt en hamburgare medan jag beställde både en pizza och musslor med sötpotatisfries. Servitrisen fick det att låta som om rätterna skulle vara mindre än vad de var, inte för att det gjorde mig något haha men det var därför jag beställde två. Orkade dock inte äta upp allt. Men nästan ;)

Världens godaste alkoholfria drink... Glömde fråga vad den hette. Får komma ihåg och göra det nästa gång!

 

Nu måste jag skynda mig och göra mig iordning. Ikväll blir det middag på Toso med Hampus, hans bror och hans brors flickvän! Vi ska vara där om en timme. Hampus har dock möte nu så får se om han hinner i tid ;) Ledsen att det bara blev ett inlägg idag men det blir bättre uppdaterat i helgen.

Kram på er <3

När kände jag bebis för första gången?

God morgon!

Jag vaknade runt 7-tiden men ligger fortfarande kvar i sängen. Har precis surplat i mig min kopp kaffe och min sambo gick nyss till jobbet. Det bästa på morgonen när man inte snabbt ska upp och iväg till jobbet är att bara ligga med handen på magen och känna bebis sparka. Jag fick turen att känna väldigt tidigt. Redan i vecka 14 så kände jag fladder (eller som jag sa "det kändes som en fisk i min mage!") vid enstaka tillfällen vilket är ovanligt eftersom jag är förstföderska. Men det var väl först från vecka 17-18 som jag kände bebis varje dag. Det var även från vecka 18 jag kunde känna bebis utanpå med handen. Så mysigt! Vid varje ultraljud vi har varit på så har det visat sig att han är en riktig vilding...och det känns också! :)

Nu ska jag i alla fall strax upp och sätta på mig min bikini. Jag tränar i varmvattenbassäng tisdagar och torsdagar. Rekommenderar verkligen det till er som lider av foglossning eller spänningshuvudvärk. Så skönt och avkopplande! Imorgon ska jag även iväg till jobbet vilket känns som evigheter sedan. Jag var nämligen i Österrike för två veckor sedan för att fira min morbror som fyllde år. När jag kom hem hann jag bara jobba ett pass innan jag blev dunderförkyld. Så himla dålig timing. Men det har varit väldigt skönt för min rygg att få vila faktiskt.

Men nu måste jag upp och hoppa! Hörs senare <3